Spring mer.: Att överträffa sig själv

Tänkte börja med att jag funderat och tänkt. Kanske det är dags att döpa om den här bloggen till maraton löparen som blev ban-löpare. Hösten och vintern har ju gått i banans färger ända fram till och med nu. Förhoppningsvis försvinner all bajsmodd redan imorgon och man kan börja köra riktiga pass ute också. Men än så länge får vi hålla oss på Storängshallens inne-banor. Och det har ju get resultat. Tillslut få jag lov att tillägga. Efter mitt, för mig, mediokra resultat på 3000m tidigare i år har jag börjat fundera på om något var fel. Träningen under vintern har nämligen gått hur bra som helst och formen känts som dem funnits där. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

Helgen som gick har varit hela vinterns stora mål och jag har ju sagt att jag ville känna mig säker på en tid runt 8.45 på 3000m om jag över huvud taget skulle starta på ISM. Mina förberedelse-tävlingar har dock inte indikerat att så var fallet. Blev dock anmäld av klubben och tänkte att det var väl lika bra att ge det ett försök. Man kan ju liksom inte mer än misslyckas.

Jag satte mig tidigt på lördag förmiddag i min lilla ris-kokare och brassade ner mot Peking. Ville känna mig lugn och inte stressa in i sista sekund så jag vart där 3h innan start och satt och kollade på kvinnornas och männens 400m försök. Plåtade lite och tog det allmänt lugnt. Sedermera dök Kingisarna upp. Far och son Otto som skulle springa. Sen kom coach med läkare Anders O. Satt och studerade mina motståndare. Löpare som jag inte har en skuggans av en chans mot. Walleräng var där, Uhris likaså. Laser, Grahlen, Nappe, skotten Scott, Adil mfl.

Som sig bör innan ett lopp så brukar det oftast kännas ganska segt. Dock inte idag. Det var tom så att unge Otto fick säga till mig att ta du lugnt på uppvärmningen. Tyvärr brukar det inte vara ett gängse gott täcken innan en tävling. Men men det kändes så pass bra att jag inte kunde annat än vara hoppfull. Det var lite frågetecken kring heaten eller heatet. Dvs om det skulle vara ett eller två heat. Det blev två tillslut med B-heatet först. Med mig och Otto. Vi fick även Enhörnas Patrik Sällstedt (9:01), Henrik Jakobsson(SM 3a i sthlm, 8.44) de två ung tupparna som var före mig i Göteborg. Oliver Lämbert och Gustav Stensjö (8.54 och 8.52). Sen var det en för mig okänd Enhörnin (en 1500m-specialist) Samuel Lundell Vakkuri, En Akele löpare Josef Nordlund och en KFUM Örebro löpare Linus Rosdal. Vi fick starta först. Skönt för då kunde man beskåda det viktiga heatet efter vårat och plåta lite. Allt var för mig nytt och därmed lite nervöst. Man ville ju inte missa avprickning och calling och därför inte få springa. Allt var inte jätte-tydligt så man var lite otroligt. Iof ganska skönt att ha något annat att koncentrat sig på än själva loppet. Allt gick dock alldeles utmärkt och vi marscherade in alla i gemensam trupp och jag kunde göra några sista ruscher på inne planen innan det var dags för start. Allt kändes väldigt proffsigt och elit-mässigt med ordning och reda. Var lite orolig för en för långsam start så som i götet. Därför valde jag att vara på alerten i starten och gå med från början. Tog ett inner-spår för att inte få ta för många ytter kurvor igen. Allt rullade på alldeles förträffligt och de första varven betades av på runt 35. Fältet radade upp sig med mig och Otto sist. Vi gnetade på men fick släppa de främsta löparna så det blev en sista klunga med två Haisare och två Enhörningar.

Innan loppet hade jag snackat lite med Anders O och fått ett bra tips som jag tog till mig och använde under loppet. Det är nämligen så att 3000m är en alldeles underbart jobbig distans. Det är 1k ganska väldigt jobbig, 1.4k alldeles brutalt jobbig och sen 600m ännu jobbigare spurt. Lite ovant för en som satsar på maraton och är van vid en annan sorts smärta än den som uppstår efter 1k på ett 3000m lopp. Vad Anders frågade mig när det var som jobbigast i loppet och vad jag gjorde då. Mitt svar blev, hela tiden och jag spänner mig ju längre man kommit. Liksom för man försöker ta i mer. Armar, mage och hals farmförallt. Det viktiga var då att slappna av framför allt i magen och tänka på att dra in ordentligt med luft. Vart mjuk i magen slappna av och låt dem expandera vi in-andning. Inget överdrivet men så man får in ordentligt med syre. Låter ju alldeles logiskt så man inte slösar onödig energi på annat en att transportera en väldigt trött löparkropp framåt.

När jag så nådde den första km markeringen var fokus på att slappna av och andas. Den passerades på 2.53, något jag då var helt omedveten om. Jag ledde vid detta skede vår sista lilla grupp och betade av varv för varv. Någon framförvarande löpare plockade vi upp och så en till och en till. Patrik gick vid halva loppet upp och drog. Hade fullt sjå att hänga på men gjorde mitt bästa. 2k passerades och blev lite långsammare och gick på runt 2.54. Jag såg nu klockan och registrerade att en tid under 8.50 verkade alldeles rimlig om jag inte klappade ihop helt och hållet. Patrik gled sakta men säkert ifrån men jag tog upp jakten. Två varv till betades av och med 3 varv kvar är det lite utförs-backe. Inte så långt kvar tills man får lägga sig ner och pusta ut. Bara att öka takten och göra plågan så kort som möjligt. Landade i målområde alldeles färdig och knäppte min egna klocka. 8:41.9. Jag var tvungen att kolla en gång till. Jo det stämde. Otto kom sedan flygande i mål och lade sig i en hög bredvid mig. Han liksom Patrik måste också jätte persat. Sedan fick det svart på vitt Patrik på 8:39'03, jag 8:42'57 och Otto 8:47'52. Alla på PB mellan 11-13sek. Blev dock inte så mycket vila eftersom alla ville se A-heatet efter och jag plåta lite till (se nedan). Fick en gliring av mr L Nezi efteråt att jag kanske skulle tänka på att byta mina böta kläder. Men skall man titta på sina förebilder/idoler är det inte sånt man tänker på i första hand :)

Så resultatet av det hela då? Jo jag börjar faktiskt snegla på om jag skall göra en bansäsong fram tom SM i höst och sen Satsa fullt ut på Frankfurth marathon. Efter lite sökande och jämförande av tider på andra löpare såg jag att en viss Henrik Löfås gjorde exakt(!) samma tid som mig på 3000m förra året och sen 2:27:14 på hösten i Just Frankfurth. En tid jag hade varit helnöjd med :)

Officiella resultat

Film från B-Finalen