Halva Berlin.

Ja allt går inte alltid som man tänkt det. Vi tar det från början. Jag hade för kanske 8 månader sedan anmält mig till Berlin halvmarathon. Det var tänkt som en klubbresa som tillslut blev två tappra löpare som skulle tampas med Berlins gator. Jag och min klubbkamrat Fredrik, som delade rum, begav oss ner på fredagen med flyg från Arlanda. Ner från kalla Sverige i hopp om lite värme och medvind. Väl framme i Berlin tog det lite stop när vi försökte luska ut hur man skulle köpa biljetter ur biljett automaterna. Men vi lyckades tillslut köpa 48h-kort vilket gjorde Fredrik riktigt lycklig. Någon gång vid 10 på kvällen var vi tillslut framme vid vårat hotell, Ramada. Bara ett par 100m från starten. Det var iskallt och blåste kyliga vindar. Just då var man inte sugen på att dra en halvmara i linne och shorts. Vi gick och tog en mini-middag på underbart charmiga döner inn (kebab inn på tyska). Jag tog falafel- och Fredrik en fet kebab-rulle. Ville inte förstöra aptiten för morgondagens frossande på hotellets frukostbuffé

På lördagen vaknade vi lite sega och omotiverade. Skönt att det inte var idag racet var. Frukost buffén var gudomlig förutom termoskaffet som placerats ut på borden. Jag misstog det t.o.m. för te. Något blaskigare kaffe har jag nog aldrig sett. Tur att det fanns en riktig kaffemaskin också. Fredrik som var lite segare än mig fick dock inte i sig allt för mycket mat och var tvungen att uppsöka toan. Vi misstänkte matförgiftning från kvällen innan.

Efter frukost var det dags att bege sig och hämta numerlapparna. Med min erfarenheter från Berlin marathon visste jag att det var idé att hämta så tidigt man kunde för att slippa trängas i mässhallen. Drog lite senare efter hemkomst en lätt distans med lite stegringar. Allt kändes kanon. Skulle nog ha en riktig chans på sub70 imorn. Tänkt öppning var 32.50 på första milen (33.10 är sub70). Då skulle man ha 40 sekunder att spela på på resterande delen av loppet. Tyvärr blev min rumskamrat sämre under dagen och målade duschen med sitt maginnehåll. Hoppas Bara inte jag åkt på samma sak.

Bestämde mig att försöka köra en så lätt frukost som möjligt på morgonen innan racet samt en lätt morgonjogg med min andra klubbkamrat på plats, Micke Fade. Det kändes bra och efter ett gäng expresso var även magen tömd på onödigt innehåll. Vid timman kvar till start rörde vi oss, Jag och Micke, som skulle springa samt Fredrik, som skulle vara bittert och titta på och Mickes tjej som skulle heja på oss.

Fick stå i relativt stora A-startledet bakom eliten vilka verkade vara de som hade tider under 72 att styrka med. De fick även numerlappar med sitt namn på. Det ska jag också ha någon gång innan jag lägger ner min satsning. Så det blir kanske ett återbesök nästa år. Stod och beskådade eliten medans jag försökte hålla värmen i mina långa tights och t-shirt genom att hoppa på stället. Nervositeten steg och starten närmade sig. Och så bar det iväg.

Försökte att inte förivra mig.  Låg på jämna 3.16-3.20 de första km. I motvind. Det var nämligen rapporterat att det skulle vara motvind de första 9k fram till vändning. Letade förgäves efter en klunga att hänga på. Fann dock ingen och fick streta på själv i motvinden på den 9km långa första raksträckan. Inget att göra så mycket åt. Efter halva skulle det dock vända och man fick vinden ryggen, tänkte jag. Kunde således kanske starta lite långsammare än tänkt för att inte behöva för mycket krafter i början. Det blev dock slitigare och slitigare i vinden och första milen passerades på 33.30. 40sek back på planen. Forsate att streta på,  men tyvärr kändes det som att det vart motvind åt vilket håll man än sprang mot. Vid 15k fick jag även lite håll/kramp i magen. Fram hit har jag sprungit solo hela tiden. Funderar faktiskt på att bryta så att kroppen skulle kunna återhämta sig snabbare. Men jag stretade på och målet närmade sig. Det hade känts fel att sänka några tyska öl på kvällen om man inte fullföljt loppet. Passerade tillslut mållinjen på 1.11.35 efter en andra mil på 34.17. Lite besviken men inte så bitter som min rumskamrat iaf.  :). Min uppladdning hade inne varit den bästa heller med matförgiftning helgen innan och avbrutet intervallpass tisdagen innan tävling. Får under dessa omständigheter vara nöjd med genomförandet även om tiden kunde varit bättre.

Eftermiddagen och kvällen spenderades sedan på en typiskt tysk öl-hall med mat-buffé som det svullades på. Man var trots allt lite trött och hungrig efter tävlingen. Det i sällskapet med en glad,  en bitter och en besviken. En glad, Micke som persade med 5 min ner till 1.25, en bitter, Fredrik som knappt orkade gå och jag, en besviken men hungrig typ. Men det är bara att knyta näven i fickan och kämpa vidare. För när jag får till det då jävlar.