Inte i mitt rätta element.

Det blev tillslut en intressant helg som avslutades med en välförtjänt pizza och godis igår kväll. Samt en massa härlig träningsvärk.

Det började dock i soliga Hammarby-backen mitt på dagen på lördagen. Hade lurat med mig Hässelbys Marcus Åberg som skulle springa ett backlopp för första gången. Själv har jag ju sprungit en gång förut i Norge men då var det bara uppför.  Nu fick man 3 uppförsbackar och 2 utförslöpor. Var ganska taggad och kände mig redo att ta mig an utmaningen. Tänkte att det kunde ju inte vara så svårt. Bara lite drygt tre kilometer och mer än hälften var platt eller utför. Vad jag dock inte räknat med var hur man skulle känna sig efter några 100 meter hård backe när man sedan skulle bränna på utför. Jag gick ut ganska hårt men såg konkurrenterna glida ifrån.  Blev lite stressad och gick kanske för hårt i första backen.  Kom upp på runt 10e plats och skulle påbörja vad som skulle kunna kallas vanlig löpning men som mer kan liknas vid att springa så fort man kan utför nästintill dyngrak. Benen var nämligen som spaghetti. Nästan noll-koll och det vart på gränsen till lite läskigt.  Ett gäng löpare sprang om mig här. Var rejält trött till på köpet. Kom dock in lite i det på flacken och kunde ta igen på de fram för varande. Andra backen var värre än första. Här blev det löpning medelst gång som gällde. Försökte ta in på de framförvarande men det hjälpte föga. Kom upp och påbörjade en ganska lång utförslöpning innan den sista jävligaste backen. Tog meter för meter men kom inte riktigt ikapp de jag jagade. In i sista backen, även kallad pannbensbacken, försökte ta det så lugnt och metodiskt som möjligt. Låg här sexa, jagade en Akele löpare som i sin tur jagade Marcus som jagade tredje platsen. Mjölksyran fullständigt sprutade. Försökte springa mem det gick inte. Stumnade till och tappade en placering. Stapplade i mål på sjunde plats. Marcus tog en och blev fyra, en sekund från pallen. Var dock riktigt nöjd. Det var, hur motsägelsefullt det än låter, sjukt kul. Kommer nog köra det även nästa år. Även om backning löpning kanske inte är min starka sida.

Efter urladdningen var det fokus på att vila så mycket som möjligt för söndagens 1500m. Kanske inte bästa uppladdningen med ett backlopp dagen innan men 1500m var mest för att ställa upp för klubben och få en tid jag kan slå senare. Har heller inte tränat på de farter som krävs för den distansen på ett tag.

Vaknade på söndagen med rätt så slitna ben. Tog en lugn återhämtning på 20 minuter på morgonen. Kändes lite bättre. Begav mig sedan till källbrink på eftermiddagem för att sluta upp med mina lagkamrater. Regnet öste mer eller mindre ner och det blåste rejält.  Man skulle kunna säga att det var Stockholm Maraton väder anno 2012. Efter lite uppvärmning och övning på att lämna över pinnen var det dags att ställa sig på plats.  Lite förvirring rådde i vårat lag då ingen av oss sprungit 4x1500 förut och uppställningen på banan var lite av ett frågetecken. Men det löste sig och vi kunde komma igång tillslut. Jag fick tredje sträckan och fick stå och huttra lite innan det vart min tur. Dock var ni rejält avhängda då alla de andra lagen har löpare som gör ner mot 4.00-3.50 på 1500m (läs Halile, Uhrbom, Hydén mfl). Gjorde så gott jag kunde på mina slitna ben solo i motvind och regnrusk innan det var dags att lämna över pinnen till vår sista man Martin F som också sprang Stockholms brantaste dagen innan.

Tok-sist kom vi men skrapade ändå ihop en sm poäng till klubben. Ett gott träningspass blev det också och en tid på ca 4.23 att slå i framtiden.  Förhoppning vis på lite mer fräscha ben. Nu blir det en dags vila och sen påt' igen bara. Börjar sakna smärtan.

Här sprang jag nog inte.