Så kan jag lägga mitt 16e Stockholm maraton till handlingarna som det mest njutningsbara hittills. Bestämde mig för ca tre månader sedan att inte satsa på det och bara springa igenom som ett gott långpass. Med förra årets efterspel med en och en halv månads återhämtning aktivt i minnet samt en lust att satsa på kortare distanser i år var det ett enkelt val att välja bort Stockholm. Man är inte purung direkt och de kortare distanserna är nog svåraste att sats på ju äldre man blir. Som maraton löpare har man ett lägre bäst före datum tror jag.
Oavsett anledning var det ett bra val då jag även lärt mig vad det innebär att flytta och flyttstäda. I och med att tjejen avslutade studierna i Mariestad och vi tog hennes pick och pack och rullade ner det till Göteborg igen fanns det inte mycket tid före återhämtning mellan träningspassen. Körde ändå på ganska bra med intervaller på tisdag och torsdag där de senare fick lida lite av sviterna för flytten.
Väl tillbaka i Stockholm på fredags kväll var det bara att försöka vila lite. 42k är jobbigt även om det rör sig om träningspass. På lördagen var det bara att pallra sig upp och ta sig till start med gamla farsan som gjorde sin 15e start. Var allmänt seg och trött men rätt glad över att inte känna mig tvungen att prestera en dag som denna. Spänningen steg dock ju närmre stadion man kom. Det var svårt att inte ryckas med i den allmänna fokuserade och härliga stämningen som alltid råder innan start då man vet vilket härligt helvete man har framför sig. Stockholm maraton är alltid Stockholm maraton och har en speciell plats i mitt löpar-hjärta. Planen var att inte ryckas med av mina medlöpare och bara cruisa runt. Valde därför när speakern sade en min till start att söka mig längst bak i elit ledet och släppa förbi så många löpare från A ledet som möjligt för att tappa kontakten med täten.
Startskottet gick och den sedvanliga rusningen i starten var ett faktum. Försökte att vara i vägen så lite som möjligt för alla ivriga löpare. Kom ganska snabbt in i ett skönt tempo som inte skulle vara allt för slitigt. Betade av kilometer för kilometer. Morsade på klubbkompisarna man passerade och passerades av på vägen. Tog det lugnt och fint uppför västerbron. Vidare till Tommy och Robban som stod placerade på norr mässarstrand för att heja fram löparna. Kändes ganska segt i kroppen men det släppte allteftersom. Passerade halvvägs på runt 1.33. Kroppen kändes nu ganska fräsch men det vore dumt att trycka på så jag lät tempot vara detsamma. Gled på fram till andra passeringen på västerbron. Runt 32 någonstans kom kroppen tillslut igång. Sprang, njöt och studerade trötta löpare. Fick uppmuntrande hejar-rop av Tommy och Robban igen. Allt var bara en ren njutning just nu. Passerade många trötta och det gav ännu mer energi. Ville egentligen inte att loppet skulle ta slut men tillslut såg jag stadion och och gled tillslut in i mål på min överlägset lättaste och fjärde snabbaste Stockholm maraton. 3:07 lite drygt blev allt tiden och är ett resultat jag för några år sedan skulle sett som ganska ouppnåeligt. Nu joggat man runt det i behagligt tempo efter en ganska jobbig vecka. Men du har tagit mig mycket svett och slit att komma hit.
Jag satsar istället helhjärtat på Frankfurth Marathon i höst och lägger även satsning på Stockholm på is nästa år. Få se vad jag kan komma runt på då. Målet är istället att satsa på 2015. Det gäller att ha långsiktiga mål. Nu närmast är målet att toppa formen inför helgens Österåkersmil som jag lyckades vinna för två år sedan. Primär-målet är en sub32 tid och sekundär målet att vinna igen. Det senare blir lite svårare då jag sett att en viss Urhis är anmäld. Men skall dock försöka ge honom en liten fight, ett lite tag i alla fall.
No comments:
Post a Comment