Ögonblick

Minnesbilder. Jag vet inte varför men ibland fastnar vissa minnen bättre än andra i minnet. Ibland är det självklart, ibland inte. Att springa in på Stadion och se att man klarat sub3 för första gången är ett sånt där självklart ett. Ett annat att klara sub9 på 3000m. Ofta är det speciella tillfällen man kommer ihåg.

Kommer ihåg ett långpass från sommaren 2011 när jag sprang ut på gamla Södertäljevägen. Sen långt ut i skogen mot Mälaren till. Det var sommar och varmt. Perfekt väder, kanske inte för att springa. Varmt och kvavt. Men så vände sakta men säkert vädret och det börjar regna lite. Härligt sommarregn som svalkade i hettan. Så regnade det lite mer. Och lite mer. Och ännu lite mer. Tillslut var det som man sprang in i en vägg av regn. Helt ensam långt ute på landsbygden. Regnet visad inte en tillstymmelse till att avta. Kläderna vart tunga men det spelade ingen roll där och då. Jag var ett med naturen och allt bara rullade på. Sprang nästan in i en familj vildsvin som knappt syntes på tio meters håll. 

Många minnena kommer ofta när man gör något annorlunda. Till exempel när man springer under semestern. Kanske under en vandring på Island. Eller under en jobb-weekend i Edinburgh. Eller när jag efter att ha släppt av tjejen vid Insjöns lilla tågstation, drar ett långpass på 3h mellan insjön och Leksand och tillbaka.  Det var vinter och kallt men ändå behagligt. När solen hade gott ner under horisonten sjönk temperaturen drastiskt. Hade inte riktigt koll på vart jag i obygden var någon stans. Hittade på stela ben tillslut tillbaks till bilen och satte mig för att köra de 30 milen hem alldeles stel men ack så härligt mör i kroppen.

Sen finns det även hemska minnen men som även på något sätt blir härliga minnen i  efter hand.  Då tänker jag främst och närmat på fantastiskt varma och jobbiga Göteborgsvarvet i år, helt fruktansvärda, och kalla Stockholm Maraton 2012. Sen ännu hemskare och ännu brutalare Los Angeles året innan dess som slutade med sjuk stugan efter målgång på grund av nedkylning. Det är naturligtvis aldrig skönt när det upplevs. Men det är å andra sidan aldrig ett Maraton heller. Däremot blir det minnen som blir en del av vem man är och vem man blir.

Ibland blir minnena även en snygg bild. För några år sedan sprang jag Stockholm Maraton. 2011 närmare bestämt. Såg mig själv på något bildspel, på marathon.se tror jag det var. En riktigt snygg bild (det var ju på mig, hehe) mitt på västerbron med ett pärlband av löpare, jag i mitten, och Högalidskyrkan i bakgrunden. Tänkte att den ska jag kolla om jag kan köpa och kanske rama in. Fick dock aldrig tummen ur. Men till syvende om sist letade jag idag upp bilden igen och vem som tagit den och som tur var fanns den kvar.

Vad ska man då göra med en bild? Det enkla är att bara framkalla och rama in den. Men jag kände att det skulle vara lite tråkigt. Bestämde mig därför att göra något lite mer speciellt. Stockholm Maraton är för mig kanske årets viktigare dag. Det är alltid speciellt att springa och jag har många fina och fantastiska minnen därifrån. Därför ville jag göra något speciellt. Tänkte att det vore lite ballt att skriva ut på plast (pvc) eller kanske direkt på trä. Eller varför inte spacea till det med plexiglas. Men valet föll tillslut på att skriva ut på direkt på en aluminium-skiva.

Det var lite pilligt men absolut värt det. Vissa bilder har man liggandes gömd någonstans i en gammal hårddisk förtjänar att sitta på vägen. Man ska dock bara få tummen ur att göra det. Det fick jag tillslut och såhär blev resultatet.

Originalbilden

Resultatet

Inzoomad

Från sidan

Bakifrån