Jag räknar ner

Vecka två av tre med hårdare träning är nu avklarad inför Frankfurth Marathon. Kroppen och knoppen är sliten. Jag räknar ner dagarna. Fokuset ligger på att övertala kroppen om en till mental och fysisk urladdning till sen blir det semester från hård träning ett tag. Våga vila liksom. Men inte nu.

Det har blivit ett gäng långa morgonjoggarna under veckan. Mellan 16-24k. Den hårda träningen har blivit i maraton-fart. I tisdags 15k i ~3:28 fart som transport löp med ryggsäck. I torsdags en 10a runt södermalm i ~3.25 tempo. Och i lördags 3x4k i ~3.26 fart. Allting toppades med årets längsta l långpass över 40k pre-frukost i söndags. Tror det totalt landade precis över 17 mil. Ungefär som förra veckan som slutade på 175k.

Kommande vecka blir liknande men något mindre mängd med tanke på halvmaran i Örebro som skall löpas i mara-fart eller något snabbare. Däremot blir det lite vanliga hederliga intervaller under veckan 12x1000m på bana (för att få lite fart) och en terrängstege på torsdag för att bygga lite styrka.

Marafarten börjar sätta sig lite nu.  Frågan är bara om det är 3.28, 3.29, 3.30, 3.31, 3.32 eller tom 3.33. Alla marafart-pass har gått ganska mycket snabbare är berömda 3.33 tempot som skal ge precis under 2.30 som slut-tid. Lurar på en öppning på 1.13 på halva loppet för att iaf ha 4 min till godo på sub 2.30. Sen får dagsformen avgöra vad det blir. Det är ändå 13 månader sen senaste maran så det känns svårt att veta vad kroppen kommer tycka om det. En sak som jag dock vet säkert är att den vill ha ölen som hör till. Och för att den skall kännas befogad vill man ha ett tillräckligt bra resultat. Därav motivationen till ett bra race. Men vi får se. Först skall all träning trilla in.